Känslor.

Kärleken åkte hem till Umeå igår.
Jag stog på parkeringen och tittade efter honom, och kände hur tårarna började tränga sig fram.
Skitlöjligt eller hur?! Men just där, just då, kände jag mig som den ensammaste människan på jorden.

Saken blev inte bättre av att mitt internet inte fungerade på hela kvällen, och inte i morse heller för den delen. Så jag ringde ett halvargt samtal till Felanmälan på Övikshem, och de skulle skicka någon som skulle kolla på det.
Inte nog med att jag ska vara helt själv, jag har inte ens ett internet till att kommunicera med andra levande varelser. Och jag som hade vigt hela gårdagskvällen åt att ta tag i HH och skicka massa uppgifter till Sue i Great Brittain och stuff. Kan ju som inte göra det när kärleken är hos mig, då han i princip sitter på nätverkskabeln konstant... Han jobbar över internet, så jag säger inte så mycket om det. Men därför var det skönt när jag skulle få fixa allt det där, och då bestämmer det sig bara tvärt för att inte fungera!!

Fem-timmars dag idag. I alla fall någonting att glädjas över, och att det förhoppningsvis funkar igen när jag kommer hem.
Annars......