Little Tweedy.

En tweedkofta kan vara skönt när man är liten och det är lite kyligt. Denna stickar jag i DROPS Silke-Tweed, stickor 3,5 mm. Mönstret är Garter Yoke Baby Cardi (R-länk).

Mys på stan.

För första gången på drygt en månad fick jag och hjärtat äntligen umgås lite. En mysig lunch på stan (den godaste trattkantarellsoppan som någonsin gjorts!), titt på grejs till nya lägenheten, och självklart också en tur till favorit-LYS:en.
Sju underbara nystan fick följa med mig hem.

DROPS Safran, färg nr 51. Kass färgåtergivning, hemskt ljus att fota i. Ser egentligen ut så här:

Härligt petrolblå.

DROPS Silke-Tweed, färg nr 18. Färgen stämde inte riktigt med deras färgkarta heller... Kan förhoppningsvis fota det färdiga plagget i bättre ljus så småningom. :)
Vi adopterade även ett par påskljus från Indiska, och näst bäst av allt (efter garnet of course) fick jag äntligen min egen vetevärmare. :D

Nu kan jag inte vänta längre, måste få lägga upp! :D

Back on track.

Revontuli är framplockad ur gömmorna och har nu växt på sig lite.
Känns som rolig stickning igen. :)

Att ta saken i egna händer.

Det är ganska tradigt att vara långledig... Jag vet, alla tycker att jag är konstig, men det verkar inte bättre. ;)
Ensam känner man sig. Alla jobbar på dagarna, och hjärtat jobbar mer än på dagarna. Jag ser honom nästan inte alls. Han är där på morgonen när jag vaknar, men jag har ingen aning hur eller när han kom hem. Han jobbar typ 70 timmar i veckan, och inte nog med det så ska han åka till fjälls med jobbet nu torsdag till söndag...! Så nu är jag less. Men enda sättet att få se honom är att hälsa på honom på kontoret. Så det är precis vad jag ska göra. Jag har bestämt att jag faktiskt vill äta en ordentlig middag med min sambo, den första på typ en månad.
Så jag lagar tacopaj, packar in mig i bilen och bjuder grabbarna på middag. :)
Jag känner mig så otroligt huslig. ;)

Stiltje.

..... på handarbetsfronten. Men borde dock ta nya tag och göra klart januarisockarna. Har ju bara några dagar på mig... Men jag lever med den filosofin att om man gör någonting man inte känner för att göra, så ökar det oviljan att göra det. Så fungerar i alla fall jag.

Istället vill jag sitta med IKEA-katalogen hela dan, för vi flyttar till en större lägenhet 1:a juni! :D

Namnsdagsbarn.

Då var det åter igen fredag, och dagen har börjat bra.
En mysig fredags-/namnsdagslunch med hjärtat.
Ikväll blir det lägenhetstittning och kvartsfinal 3 i damernas innebandyslutspel. Hejja IKSU! :D
Lägenheten känns väldigt spännande! En trea i ett relativt nybyggt hus. Längtar verkligen efter det där extrarummet... Arbetsrum/garnrum/träningsrum/rum-att-kasta-in-saker-i-när-man-får-oväntat-besök-rum.... ;)

Hann klart vännen P:s Calorimetry nu på morgonen, men vi hann tyvärr inte träffas under lunchen. Men det ligger färdigt till nästa tillfälle. :)

Mönstret som sagt, Calorimetry. Stickad på stickor 5 mm i Mirasols Sulka. Gudomligt mjukt och varmt. 60 % merinoull, 20 % alpaca och 20 % silke. Mmmmmm..... :)

Att gå på känsla.

Har inte stickat en enda maska idag. För mycket har snurrat inne i huvudet för att jag ska ha kunnat koncentrera mig på nånting alls.
Förnuftet och magkänslans konstanta batalj har väl alla lite känn av nu och då. Jag fick känning av det idag. Jag gick på magkänslan även om den den här gången nog inte var det smartaste, men efteråt kände jag bara lättnad. Och då vet man att det nog var rätt ändå.....

Fram till idag hade jag bara hittat fördelar med att träna tidigt på morgonen. Jag skjutsar hjärtat till jobbet runt klockan åtta, och far direkt och tränar. Helt perfekt. Man har hela dagen kvar när man kommer hem igen, och man kommer upp i tid fastän man är ledig. Idag kom dock första nackdelen. Vissa dagar, som idag, går träningen väldigt tungt. Äter frukost när jag kommer hem, och idag kände jag verkligen att kroppen skulle behövt en liten banan innan träningen.

Nu är det time för lite slutspelshockey och en lätt senmiddag.

Utlottning hos Johanna!

Johanna firar 10 000 besökare och lottar ut dessa gudomligt söta stickmarkörer!
Jag tänker absolut testa lyckan!

Äktenskapsförord och Kristina.

I morse på Nyhetsmorgon diskuterades fenomenet äktenskapsförord. Jag förstår ärligt talat inte varför folk blir så upprörda. Jag kan bara gå till mig själv, men jag vill att hjärtat skriver ett när vi gifter oss, för let's face it, oddsen är inte jättebra. Nästan hälften av alla som gifter sig skiljer sig. Han har sitt hus och sin skog, och det vill inte jag att han ska behöva ge upp i en eventuell skilsmässa. Jag vill tro att jag inte skulle vilja förstöra för honom, men man vet aldrig. Det kan sluta illa, man kan vara så arg och bitter att man bara vill göra det jävligt för varandra, och det är ingenting man kan förutse. Jag tycker inte att det är fel att skydda sig själv lite. Det kan ju tolkas som att man inte litar på varandra, men om man tolkar det så, vad har man då för business att gifta sig över huvud taget? Jag har också personliga saker som jag skulle vilja få behålla om det begav sig. Inte alls lika värdefulla, en skruttbil till exempel. Men det är min lilla älskling (bilen alltså).
Nog om det. :)

Den första av Kristina-sockorna är färdig. Och mönstret växer lite på mig måste jag säga. Lätt att få in i skallen och snabbstickat. Det halvribbade skaftet gör att den får en mycket bra passform. Gjorde hälen och tån lite annorlunda än vad som stod i mönstret. Den är stickad i enfärgad Opal.

Klarhet.

Igår fick jag min stund med klarhet.
Förklaringen till ångesten som jag har haft i mig, som har orsakat mitt svängiga och deppade humör.
En enorm lättnad har tagit dess plats, och jag ser nu lite ljusare på morgondagen.

Att hitta den man vill spendera resten av sitt liv med är stort. Man skalar av små bitar av sig själv så att man ska passa bättre ihop, men man måste vara uppmärksam så man inte tappar bort sig själv på vägen.
Det är precis vad jag har gjort.
Det jag trodde att jag ville är inte alls vad jag vill. Nu vet jag vad jag vill, och jag känner mig så mycket lättare. Mer avslappnad.
Hjärtat finns bredvid, och tillsammans ska vi bygga vårt liv.
Tillsammans.
I vår egen takt.
Oberoende av alla andra.
Ingen brådska. :)

Nyanser av bugg.

Bugg Barn E i vuxentappning.
Let's Dance ligger typ 15 år efter i buggens utveckling, men kul att se. :)

Vuxenlivet.

Nu har jag skickat in min sista timrapport. Konstig känsla.... Men en underbar känsla! :D
Tack Fantastick, det känns jättebra att vara ombord!

Och tack för alla fina kommentarer om strumporna! Mottagaren blev väldigt glad.

På stickorna just nu sitter Kristina, sockklubbens januarisocka, i grönt Opal. Den fick följa med på stickcafé i Olofsfors igår. Mer om det på Björkstickornas blogg.


Annars ligger jag förkyld nerkurad i soffan, med tekopp på tekopp i handen och en halstablett i munnen. Förhoppningsvis kommer det inte hålla i sig allt för länge.

Solen skiner och det är en fantastisk dag människor! :D

I did it! :D

Jag hann!! Tack vare en kort arbetsdag. Riktigt nöjd faktiskt. Helt egendesignade. ;)

Tidspress.

Har imorrn kväll på mig också.
Vad säger ni? Tror ni jag hinner?
Det blir en riktig nagelbitare det här!

Ut på äventyr.

Imorrn bär det av till Skellefteå. Sista veckan av de tre uppdragsveckorna. Känns lite lyxigt att få bo två nätter på hotell. :)
Sockarna till min arbetskollega är ett stressmoment just nu, och jag ska göra allt jag kan för att få dom klara tills på onsdag.

Jobbfirande.

Prinsesstårta med tre ljus. Enligt Axel, 3 år: ett ljus för att
veden är inburen, ett för att taket är uppe, och ett ljus för
Josefines nya jobb. Underbara unge! Världens stoltaste moster är
man. :)

Lugn lördag.

Fåret Shaun i soffan med mina tre favoritpojkar.

Underbara människor.

Tack så hemskt mycket för alla gratulationer! Jag är verkligen jätteglad över det här jobbet. :)
Lite mer information har efterfrågats, så här kommer det.
Jag har fått jobb på ett apotek som ska nyöppna i Övik. Det är en ny kedja i Sverige, den finns sedan tidigare i Norge, och heter Apotek1.
Jag har fått en 75% tjänst som mest troligt kommer att utökas till en heltid när vi har kommit igång och kan se lite mer hur behovet ser ut. 75% passar mig perfekt, eftersom att jag kommer pendla från Umeå, och det innebär 11 mil enkel väg. Med buss tar det 1½ timme, så tre timmar om dagen kommer att spenderas på vägen. Det innebär mycket sticktid. ;D
Till augusti när Botniabanan (tåg) beräknas komma igång, kommer det bara att ta 40-45 minuter. Alltså behöver jag bara hålla ut i några månader med bussandet. Har pendlat den här sträckan förut, och visst är det lite jobbigt, men man vänjer sig.
Jag börjar 12:e april, så jag har en hel månad på mig att bli sjukt nervös. :)

Världens dag!

Vilken dag!

Först ett stort garnpaket i brevlådan.
Och sedan...... Ett JOBB!! :D
Tillsvidareanställning.
Holy crap.......

Idag fick jag paket!

Jag bara älskar snabba leveranser. :D

Busväder.

Kan det inte sluta snöa snaaaaart?!
Är less på det här nu. Vill ha vår och grönt.
Sen är jag less på att vänta. Vänta på vår. Vänta på viktigt samtal. Vänta på mina garner!
Jaja, jag vet... Jag beställde dom igår, men jag vill ha dom NU! Har ju gjort charts and everything... Vill få börja!

Garnshopping och vinst.

Ååh va blandade känslor det är när man handlar garn ibland...!
Har just klickat hem 5 nystan sockgarn. Två (orange och brunt) ska bli sockar till min arbetskamrat som jag jobbar med de här tre veckorna jag är ute på uppdrag, ett grönt ska förvandlas enligt januarimönstret Kristina, och de sista två är ett nytt sockgarn som jag inte stickat med förut - Gepard Strong Art i ljuvlig färg, som jag inte bestämt vad det ska bli ännu. :D
Lite trösteshopping blandat med nödvändighet. :)

Bilder lånade från garnkorgen.se och opalgarn.se.

Och gissa vad.....?! JAG VANN ETT KOOL AID-paket i utlottningen jag länkade till för nån vecka sedan! :D
Fatta hur lycklig man kan bli av en sån sak?! Jag har länge velat prova att färga garn själv, och nu blir det av! :D
Happy, happy, happy! :D

Risk för P.O.D.

Nu är det alltså över. Fyra år tills nästa gång, och då är många av dagens stjärnor inte ens med. Följer med spänning de närmaste åren nykomlingar i de svenska landslagen.
Hörde att det finns ett uttryck för tomheten som många känner efter ett OS, Post Olympic Depression - alltså P.O.D. Drabbar tydligen många av funktionärerna bland annat, som har jobbat med OS i 8-10 år. Tror nog att jag får en släng av det också..

Dags för en ny arbetsvecka. Får se hur mycket stickat det hinner bli. Tänkte i alla fall göra mitt bästa för att ta mig till stickcaféet på onsdag.

Insåg att jag inte alls har varit lika aktiv här på bloggen som jag brukar... Livet kommer emellan ibland.
Jag blir huslig när jag är ledsen. I helgen har jag städat, gjort hemmapizza och bakat massa muffins. Behöver inte säga mer än så. Hoppas på en ljusare vecka!