Sytyck - at the finishline.

Först vill jag bara börja med att säga att jag är så glad att jag valde att ställa upp i den här utmaningen. Jag har lärt mig så ofantligt mycket, och det har öppnat fönster och dörrar som jag knappt vågat tjuvkika genom tidigare.
Så TACK Lisa för detta fantastiska initiativ, åter igen. Jag hoppas att du kommer med fler liknande påhitt i framtiden. :)
(Alla länkar i detta inlägg är Ravelry-länkar, och samtliga inlägg som rör utmaningen finns under etiketten sytyck till höger.)

Min utmaning löd:

"Din utmaning blir att dansa BALETT!
Valde mellan quickstep och folkdans alltså, men quickstep blev det.
Och vilka sockar du gör! De där oktobersockarna du var nervös för blir
ju fantastiska! Och du har en koppling till Sollefteå! Älskade
människa – det har jag med! Mamma växte upp där, och mormor bor kvar –
så efter den upptäckten läste jag än noggrannare i din blog! Dina
babykläder är så söta så man piper, och du hade garanterat platsat
även i folkdanslaget. Men nu tänker jag så här: Om man klarar flätor
med sådan bravur, men tycker att oktobersockarna såg avancerade ut, så
betyder väl det att du har någon sorts tröskel, men ändå längtan
gentemot saker som eventuellt ser lite svårt ut? Och jag hittade ingen
spetssjal i din blog, så det blir din utmaning! Att bemästra baletten!
När man väl tar sig över tröskeln är det ju inte så svårt, men det ser
så delikat, avancerat och älvalikt vackert ut! Eller hur! Så ta ut
svängarna i piruetter, arabesquer och pliéer! Stort eller litet är
helt upp till dig, men min förhoppning är att du ska le stolt när
spetsen obehindrat rinner mellan dina fingrar!"

Jag måste medge att jag blev lite skärrad och händerna började svettas när jag läste igenom den första gången, men sen tänkte jag att har man gett sig in i leken får man leken tåla, så det var bara till att börja planera projektet. Vid den tidpunkten var jag övertygad om att det skulle bli svårt att ens hinna klart ett projekt...

Lite nervös och vilsen började jag mitt sökande efter ett lagomt svårt projekt, och tillslut fastnade jag för Swallowtail Shawl. Ska det dansas balett så ska det vara vitt och skirt, var min tanke, så garnvalet föll på den hederliga, gamla kära vännen DROPS Alpaca i naturvitt.
Väl inne i dansens virvlar var jag ganska snart fast. Och det stolta leendet som Lisa hade hoppats på, kom fortare än väntat. Sjalen var klar inom tre veckor och nästa projekt var redan igång.


Balett No 2 blev Gail (a.k.a Nightsongs) i underbart Rowan Tapestry.
Även denna gång med ett stort leende på läpparna. Sååå nöjd jag blev med denna sjal!! Och mottagaren fick, som hon själv uttryckte det, "ståpäls" när hon öppnade paketet.


Projekt No 3 blev ett litet gästspel i Koreograf-kategorin. Jag har aldrig gjort ett eget mönster förut, utan bara dansat efter andras pipor, men med självförtroendet på topp och peppad av utmaningen, tog jag mig an en fuskpolo/neckwarmer, som jag nu bestämt mig för att döpa till Little Princess Wiking, efter den lilla prinsessa som nu bär den och eftersom den är stickad i Viking of Norway Eco-Alpaca. Självklart hade även detta projekt balettkoppling, då den fick en spetsstickad kant!


Därefter var det dags att starta tomteverkstaden, och projekt No 4 blev Gail No 2.
Även denna gång i Rowan Tapestry, men denna i färgställningen Pot Purri.
Denna gjorde jag en repetition större, då jag vet att lilla mor vill kunna lägga den om axlarna.


Även projekt No 5 är påbörjat, men detta måste fortfarande hållas lite hemligt, så det får ni höra med om senare. ;) Jag kommer försöka märka även de fortsatta inläggen rörande det projektet med etiketten sytyck.
En Northern Lights är också påbörjad, men jag vet inte riktigt om det räknas som balett. ;)

Tack till alla som har gjort den här utmaningen till vad den har blivit: en fantastiskt rolig upplevelse och en dörröppnare till okända världar. Nog har jag fått mig både en och flera aha-upplevelser.
Men framför allt så kan jag med stolthet konstatera:

Yes, I can KNIT! :D