Hemma igen.
Glad, lycklig, lugn.
Underbart!
Nervös som tusan var jag. Kände INGEN, kan inte fatta att jag gick dit helt själv, kan inte fatta att jag vågade. Jag brukar tycka att sånt känns jättejobbigt, och det gjorde jag nu också. Men jag svalde klumpen och gick på ostadiga steg över parkeringen, in genom dörren och uppför trappan och........ där var dom. Själsfränder.
Jag har stickat in public för första gången i mitt liv. Jättejobbigt i 1½ minut, sedan hur naturligt som helst! Tänk att det kan kännas så avslappnat och naturligt med människor man aldrig har träffat förut!
Ni nu som läser som inte har vågat eller inte varit på stickcafé av annan anledning:
GÅ GÅ GÅ!
Vilken underbart trevlig tillställning. :D
Jag kommer nog bli stammis! :D
Hann sticka några varv på utmaningen, fick sticka lite baklänges och göra om, men det var inte det som var det viktigaste just då. :)
Längtar redan tills nästa stickcafé, synd att det bara är varannan vecka!
6 kommentarer:
Åh, så roligt att det blev bra! Då ska jag med våga mig iväg!
Har förstått det av andra bloggar att det är så kul. Bra gjort av dig att våga dit ensam.
Underbart! Jag blir alldeles glad när jag läser ditt inlägg. Synd att jag bor i Gbg annars hade jag gått dit ;)
Om du törs så törs jag med...
Jag gjorde först ett försök, men trivdes inte och sedan dröjde det länge till mitt andra försök på ett annat ställe, men då trivdes jag väldigt bra, tyvärr är det som du säger bara varannan vecka, men det är väldigt kul att ha lite likasinnade omkring sig då och då.
Det var skoj att träffas, kom gärna och sticka med oss igen!
Ps. Det är stickcafé på Schmäck varannan onsdag också (de veckor som det inte är något i Lindellhallen).Ds
Skicka en kommentar