OpArt's sista suck.

Nu ligger den ihopvikt bredvid mig. Utan kant och utan namnbroderi. Tänkte överlämna den som den är och låta mottagaren (eller snarare mottagarens mamma) bestämma hur hon vill ha det. :) Men jag tycker att den gör sig ganska bra som den är. :)
Men det lilla miraklet som ska få den förtjänar bara det bästa!

Har Inte stickat så mycket de än senaste veckan (därav det lite sparsamma bloggandet). Annat i livet tar upp det mesta av min energi just nu... Men på måndag börjar tågen att gå! Och jag känner mig som ett litet barn som ska få åka den där största karusellen! Det ska bli jättespännande. :)