16 mars, 2010

Äktenskapsförord och Kristina.

I morse på Nyhetsmorgon diskuterades fenomenet äktenskapsförord. Jag förstår ärligt talat inte varför folk blir så upprörda. Jag kan bara gå till mig själv, men jag vill att hjärtat skriver ett när vi gifter oss, för let's face it, oddsen är inte jättebra. Nästan hälften av alla som gifter sig skiljer sig. Han har sitt hus och sin skog, och det vill inte jag att han ska behöva ge upp i en eventuell skilsmässa. Jag vill tro att jag inte skulle vilja förstöra för honom, men man vet aldrig. Det kan sluta illa, man kan vara så arg och bitter att man bara vill göra det jävligt för varandra, och det är ingenting man kan förutse. Jag tycker inte att det är fel att skydda sig själv lite. Det kan ju tolkas som att man inte litar på varandra, men om man tolkar det så, vad har man då för business att gifta sig över huvud taget? Jag har också personliga saker som jag skulle vilja få behålla om det begav sig. Inte alls lika värdefulla, en skruttbil till exempel. Men det är min lilla älskling (bilen alltså).
Nog om det. :)

Den första av Kristina-sockorna är färdig. Och mönstret växer lite på mig måste jag säga. Lätt att få in i skallen och snabbstickat. Det halvribbade skaftet gör att den får en mycket bra passform. Gjorde hälen och tån lite annorlunda än vad som stod i mönstret. Den är stickad i enfärgad Opal.

3 kommentarer:

Anette sa...

Väldigt fin! //anette

Monica Hansen sa...

Så varför gifta sig?

Therese sa...

Fina Kristina! De ska jag också sticka nångång, kanske tom med i min SYTYCK vinst...

Appropå äktenskapsförord, vi skrev ett sånt när vi gifte oss. Min man är 19 år äldre än jag och hade helt andra förutsättningar än mig med hus, firma, bil och sånt. Däremot har vi lagt in en klausul att allt som ersätts under äktenskapet tillfallet giftorättsgodset. Så säljer vi huset och köper ett nytt för en eventuell vinst ingår det i vårt bohag osv.

Vi skrev också testamente eftersom vi båda har särkullsbarn. Det känns viktigt att ha allt på sin plats ifall olyckan skulle vara framme. Det är klokt tycker jag.